fredag, november 23, 2007

Jag har hört om en stad ovan molnen


Denne sangen har fulgt meg siden jeg ble en kristen i 1972, og fremdeles berører dens innhold meg sterkt. Jeg synes den passer bra som en foreløpig avslutning på blogg artiklene om himmelen. Sangen er forøvrig skrevet av Lydia Lithell (1909-1957), til en russisk folkemelodi. Lithell var baptist og kantor av yrke:

Jag har hört om en stad ovan molnen,
ovan jordiska, dimhöljda länder,
jag har hört om de solljusa stränder,
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag högt måste sjunga!
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen bli trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå.

Jag har hört om ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd, utan strider,
och där ingen av sjukdom mer lider,
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Där fröjdas vi alla!
Halleluja! Vart tvivel försvunnit!
Aldrig mer skall jag stappla och falla,
jag är framme, ja, hemma hos Gud.

Jag har hört om den snövita dräkten
och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag fröjdas i anden,
jag kan höra den himmelska sången,
och det sliter i jordiska banden,
ty jag vet, jag skall snart vara där.

1 kommentar:

Knut Abbott Hagen sa...

Ja, fin sang! Bruker den fritt som lovsang i min andakt. Stemmer mitt sinn i lengsel etter Guds nærvær. Knut