fredag, desember 12, 2008

Troens djupe røtter



For en kristen vil alltid Det Hellige Landet stå i en særstilling. Det er en spesiell opplevelse å se og vandre på de stedene hvor vår kjære Frelser har vært. Betlehem, Nasaret, Betania, Jerusalem er navn som gir oss assosiasjoner til bibelhistorien og troen. Men etter hvert som årene har gått er jeg blitt så glad i alle de stedene hvor vi finner sporene etter den tidlige kirken. Egypt og Syria står i en særstilling, for her har også Frelseren vært, så kommer Tyrkia og Armenia, hvor Herrens hellige apostler var, og hvor det har vært og er levende kristne forsamlinger også den dag i dag.

For noen dager siden var jeg på et møte, faktisk i en pinsemenighet, hvor en av de som deltok fortalte fra en reise til Damaskus. Det var spennende, fordi vedkommendee trakk historiske linjer tilbake til den første kristne tiden. Jeg kjenner meg mer og mer dratt mot troens historiske røtter. Det har jeg gitt uttrykk for tidligere på denne bloggen, men lengselen tilbake til det opprinnelige er ikke blitt mindre. Selv om jeg er takknemlig for mye i min frikirkelige bakgrunn, blir røttene tilbake til reformasjonstiden for grunne. De stikker ikke djupt nok, og får dermed ikke vann nok fra selve kildevellet.

Jeg møter av og til kristne som avviser og snakker med forakt om liturgi og tradisjon. Som om den kristne tro nærmest er oppfunnet i moderne tid, eller at det hele begynte med Jesus, Hans 12 apostler og de første menighetene, og så skjer det ikke noe fra den tiden og frem til reformasjonen, og så er det stille frem til pinsevekkelsens frembrudd på begynnelsen av 1900-tallet. Eller man snakker om den mørke middelalder, og glemmer samtidig at det finnes forsamlinger utenfor Romerkirken, og at troens arv også er koptisk, syrisk, armensk og ikke minst keltisk. Og de samme som snakker foraktelig og avvisende om liturgi, kanskje er vel så liturgiske, bare på en enklere men like repeterende måte i sine sammenkomster. Og de synes å glemme den rike arven som den monastiske bevegelsen representerer. Hvor ville de ha vært i dag uten den? Hvor ville biblene de leser ha vært? Hvor ville vi ha vært uten de oldkirkelige trosbekjennelsene?

Tenk om de bare hadde oppdaget den rike kilden som finnes i gudstjenesteliturgien, i bønnene! Hvor berikende er ikke den. Jeg har fortsatt veldig mye å lære av mine koptiske, syriske, armenske, russiske, rumenske og greske trossøsken. Samværene med dem betyr uendelig mye. Jeg kjenner jeg er takknemlig fordi troens familie er så fargerik og sammensatt, og at den består av ikke bare jøder, men alle stammer, ætter og folkeslag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det kanske är så att den Modernare församlingen som mer och mer liknar världen,bör söka sig till sina djupare rötter!
Ja tänk att få åka till Israel å tillbringa dagar med att få gå de vägar som Jesus själv gick!
Då skulle man nog uppleva hur trons djupa rötter tränger sig ner djupare och djupare i hjärtat!
BjornOlav,Mången tack för det fina julkortet som kom idag!
Det kommer ett till dej också!
Idag var jag på besök till en mycket svårt sjuk dam.Hon hade för några år sedan varit med om en svår bilolycka,så hade hon varit på intensiven nyligen och varit nära att mista livet.
Men hon var hemma nu,å jag var till henne med en julblomma från församlingen.
Hon blev så glad när jag kom,
jag läste ett Guds ord å vittnade för henne,å lovade att komma fler gånger.Hon tillhör församlingen,men det var länge sedan hon var där.
Så BjornOlav jag talade om att jag brukar skriva till dej,å jag sa att jag skulle be dej om förbön för henne,å hon ville det!
Hon heter Merja Forsander.Hjälp mej å be för denna kvinna som är så sjuk å att jag får vara en hjälp för henne!
Ha det bra BjornOlav å hälsa MaySissel!Guds Frid till er!
Karin