søndag, januar 04, 2009

Elsket inn i døden



Det er merkelig hvordan et ord eller en setning kan begynne å leve sitt eget liv! Noen dager nå har en setning fra den siste offentliggjorte dagboken etter Henri Nouwen betydd mye for meg. Der heter det:

"Vi har vært elsket siden vi ble født og vil bli elsket etter vår død."

At jeg har vært elsket siden jeg ble unnfanget, det er noe som Gud i sin nåde har latt meg få se mer av de siste årene. Faderens ubetingede kjærlighet er en personlig erfaring for meg. Den er ikke bare en teori.

Men det er den andre delen av denne setningen som ble så sterk for meg: "... og vil bli elsket etter vår død." De siste månedene, hvor hjerteproblemene har satt inn igjen for full styrke, og hvor jeg venter på en ny innleggelse på Feiringklinikken, har jeg slitt en del med frykt. Innimellom har det vært noen tøffe dager. Tankene på døden har kommet. Denne siste fiende, som Bibelen kaller den. Så definitiv. Avskjeden. Joda, jeg har visshet om at navnet mitt er skrevet i Livets bok hos Lammet. Men likevel.

Så kom denne setningen til meg, ja jeg vil bruke de ordene. Den kom til meg: "og vil bli elsket etter vår død."

Selv i døden er vi ikke forlatt, eller glemt, av Gud.

Selv når Han ser vår døde kropp, er den elsket. Og med kropp mener jeg da ånd, sjel og legeme.

Apostelen Paulus skriver om dette: "For jeg er viss på at verken død eller liv, verken engler eller krefter, verken det som nå er, eller det som kommer, eller noen makt, verken høyde eller dybde eller noen annen skapning, skal kunne skille oss fra Guds kjærlighet i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 8,38-39)

Samtidig med at jeg har tomlet med disse tankene, har jeg også tenkt mye på de siste månedene i livet til den messianske jøden Art Katz (bildet). Den internasjonalt kjente og anerkjente bibellæreren, og anabaptistiske kommunitetslederen, opplevde at den ene sykdommen etter den andre rammet ham mot slutten av hans liv. Den ene mer alvorlig enn den andre. De av oss som fulgte nyhetesbrevene fra ham selv, og hans familie i perioden før han døde, fikk et innblikk i denne mannens vandring med Gud. Han eide en sjeldent trygghet i dette at han var sammen med Far, og var elsket av Ham, Jeg ber om å få eie den samme tryggheten.

I dag morges, da jeg våknet, våknet jeg med disse ordene av Jesus:

"Og som han hadde elsket sine egne som var i verden, slik elsket han dem til det siste." (Joh 13,1)

Gud har sannelig sine veier til å nå inn til oss i vår smerte. Jeg er elsket, også etter at jeg er død.

6 kommentarer:

Anonym sa...

BjornOlav:
Det är med både en ton av glädje
och en ton av vemod som jag läser din blogg idag.
Så underbart att läsa det du skriver,att du vet att ditt namn är skrivet i livets bok!Ja amen!
Den trygghet till Jesus,som lyser igenom dina rader är så underbart att läsa!
Men BjornOlav glöm inte att den sjukdom som du brottas med,den har ju Jesus burit i sin Kropp!
Det bara kommer för mej när jag läser dina rader,att du har ännu mycket att göra för Herren!
Så bida stilla i Hans hand,
dag för dag ska Han leda dej!
Sänder här en dikt till dej;

Dag efter dag!
Vad de behöva,dem trofast skall givas,
utan försumlighet dag efter dag!
Alla behov,uti härlighet fyllas,
icke förrådsvis,men dag efter dag!
Hungrande präster med
nåd skola mättas,
märgstarka rätter ej
fattas dem här!
Törstande själar,
få vatten till fyllest,
Ödmjuka pilgrimer,
ledning och ljus!

Intet har fattats oss,intet
skall fattas,
vårt underhåll fylls på,
dag efter dag!
Molnstoden leder,
och eldstoden lyser,
Herrens förlossade,
dag efter dag!
Klippan den följer oss,
ej må vi frukta,
torkans och öknarnas
brännande sand!
Kristus,vår Frälsning,vår Starkhet
vår Lovsång,
Kristus vår Hälsa,
i öknarnas brännande sand!

Hämta tröst härur,BjornOlav!
Herren är med dej!
Karin

Bjørn Olav sa...

Noen dager er vanskeligere enn andre. Men jeg kjenner stor trygghet i dette at mitt navn er skrevet i Livets bok. Et ord som har betydd mye for meg er ordene fra Joh 10,27-29:

"Mine får hører min røst, jeg kjenner dem, og de følger meg. Og jeg gir dem evig liv, de skal aldri i evighet gå fortapt, og ingen skal rive dem ut av min hånd. Min Far, som har gitt meg dem, er større enn alle, og ingen skal rive dem ut av min Fars hånd."

Det er ord jeg tar med meg i prøvelsens stund.

Takk for det nydelige diktet.

Anonym sa...

Mitt hjerte føler så med deg, Bjørn Olav. Jeg har vært like utenfor dødens port, fikk snu der og komme tilbake til livet,alle fire gangene. De følelsene du forteller om er ikke ukjent for meg, men som du, trøstet jeg meg med at navnet mitt er skrevet i Livets Bok.
Nå har jeg lest din nye bok om Abraham. Må bare takke, takke for det skriver. Kunne jeg leve slik som han. Den må leses flere ganger, så jeg skal ta den for meg mer systematisk etterhvert. Tusen takk, Gud velsigne deg.
Hilsen karin

Anonym sa...

Här kommer det en underbar nyårsdikt,som jag vill att bloggens läsare ska ta del av,den passar så bra nu i början av året!

Nyårsklockor!
Det klang över vita nejder,
så drömmande sällsamt vekt.
Det var som om änglahänder,med gyllene klockor smekt.
Från minnenas tempelgårdar,
det ringde i nyårsnatt,
då jag vid mitt Ebeneser,
i bedjande stillhet satt!

Ett varför jag sakta viskat,
ett snyftande mollackord.
Från skälvande hjärtesträngar
då nöden mej tycktes hård.
Ett jublande lyckligt "därför"!
När trygg i Guds famn jag låg;
Ett innerligt;Tack o Herre,
Du blott till mitt bästa såg!

Det klang över vita nejder,
en kyrkklockas dova klämt;
för vandrande pilgrimsskara
stod nyårets port på glänt.
sekunderna rastlöst skälvde,
vid tickande hjärteslag,
en röst inom mej sporde
vad bådar den nya dag?

jag behöver ej undra,
min Fader,Han känner,vet!
Att jag barnsligt på Honom
förtröstar,
för det är hjärtats hemlighet!
En Daniel trygg bland lejon,som Himmelens Älskling står,
Johannas på Patmos klippor
sin Mästare skåda får!

Det klang över vita nejder
så manandde ömt och vekt,
det var som om modershänder,
sin gråtande älskling smekt.
Från Golgatas tempelgårdar,
det ringde i nyårsnatt,
till suckande männskosläckte,
som, fånget i mörker satt.

Det klang över vita nejder
en dallrande segerton.
Den bars som på vindens vingar
i jubel från zon till zon.
Jag hörde min Konungs fotsteg,
Hans segrande härars sång,
de nalkades jordens portar
vid fridsklockors ljusa sång

Se Fridsfursten skall regera.
En Konung i världen vid;
Och aldrig,nej,aldrig mera
man rustar sig då till strid.
Av innerlig kärlek stor
Nationerna då skola vandra
som drömmande hand i hand
I Fridsrikets Underbara land!

God fortsättning på det nya året!
Karin

Anonym sa...

Some of the content is very worthy of my drawing, I like your information!

Anonym sa...

If you could give more detailed information on some, I think it is even more perfect, and I need to obtain more information!
decorative fishing net